Sitter på skolan och kollar på lägenheter. Hittade nyss en på Sörböle som verkar duglig, så jag skrev och anmälde intresse. Det känns som att det är dags nu, jag tror jag är redo och så, men ändå känner jag en liten, liten knut i magen när jag tänker "tänk om jag får den här!". Jag kommer sakna att bo med mamma, och jag kommer sakna att bo med pappa - det hjälps inte! Men det kommer bli sååå skönt att flytta till något eget och verkligen (förhoppningsvis) få komma hem då. Att bara en gång för alla packa upp mina saker, det är det jag längtar mest efter.