Hanna, om det känns som en tröst så grät jag ingenting. inte en droppe! inte en tår! jag är besviken. Vi såg bara my sisters keeper, och den var bra, men inte tillräckligt sorglig för att jag skulle gråta. jag försökte, men det gick inte. Jag känner mig som en kall, hård och alldeles o-emotionell människa. som en STEN! fast jag fick faktiskt lite tårar i ena ögat under en scen. dock inte tillräckligt för att det skulle svämma över och kunna räknas som gråt. skit.
jag skulle sett air bud nu om det inte hade varit för att jag inte har någon fungerade vhs. den vet jag att jag börjar gråta av. jag gjorde iallafall det förra gången jag såg den , och då grät jag fan för en hel armé kan jag lova. men jag kanske var i ett känligt stadie just då, eventuellt orsakat av sömnbrist. det är mycket möjligt. det kan jag dock inte påstå att jag lider av nu eftersom jag sovit ofantligt mycket de senaste dagarna. så jag borde egentligen inte behöva sova idag. eller? jo, kanske. jag ska göra det nu tror jag. jag måste kliva upp i god tid imorrn för jag ska hinna packa innan jag och pappa beger oss mot boliden ca kl 13.00 för att äta mat mm. så godnatt kära läsare!
jag hade tänkt bjuda på några av de otroligt fagra bilder vi tog i kväll, men det uppstod komplikationer då Stina skulle skicka dom till mig. så det får bli en annan gång. nu kan jag i stället bjuda på ... vad sägs om en ...

... bild på mig och min bror då han tog studenten för 2 år sen. jag måste tala med honom snarast. det var länge sen sist. lillpajken♥ "ekku" som jag kallade honom då jag var liten. haha nu blev jag typ emotionell :$

godnatt iaf!