"Skiter i det, står och kollar på mig själv i spegeln i badrummet. Jag ser trött ut, fan, trött ska man ju vara om man gjort något. Tar av mig kläderna och ställer mig i duschen, tittar upp mot duschmunstycket som lyser olika färger beroende på hur varmt vattnet är. Håller den långt bort från mig eftersom det alltid är kallt som fan i början, det lyser grönt. Totalt ologiskt att den lyser grönt vid kallt vatten och blått vid ljummet, blått kan väl för helvete inte tolkas som en ljummen färg? Idioti.

Nu lyser det blått och jag riktar den mot mig, låter vattnet rinna förbi mina ögon, sådär mycket så att man absolut inte kan öppna ögonen, tänker enbart på att jag inte kan öppna ögonen, känns jävligt skönt faktiskt. Råkar pricka väggen mot grannen med armbågen som jag vet har badrummet bredvid mitt. Hon undrar nog vad det är för idiot som bankar mot hennes badrumsvägg, det skulle jag gjort i alla fall. Hon är väldigt snygg för övrigt, det händer att jag smyger ut i hallen och kollar genom det där kikhålet när hon kommer och går. Hon har en hund, en sån där som ryms i handväskan ni vet, ser så jävla häftigt ut… Assnygga kläder har hon också, tuff stil överhuvudtaget.

Och här står jag, inträngd i ett hörn i mitt badrum, blöt. Tänker på det min kompis sa igår, “en sak som är jävligt nice är att sitta ner i duschen. Du vet, känna vattnet rinna ner mot ryggen, det måste du testa.”. Ja, hellre det än att stå, börjar få lite ont i hälarna nu. Tittar ner mot golvet som i princip är täckt av draperiet, ska jag sitta där? Tittar upp mot duschmunstycket som nu är rött, riktar den mot väggen och höjer värmen lite till. Jaha, då säger vi hej till golvet då.

Hej. Det är fan en helt annan grej att vara här nere, känner mig som 8 år igen. Tillbaka till den tiden då jag alltid drog en jättelik handduk runt mig efter duschen för att sedan sätta mig på golvet och hoppas att någon värme skulle skapas, fast man vet att det inte hjälper, man vill bara tillbaka till duschen. Precis i den ställningen sitter jag nu på golvet, i ett hörn. Tittar på de få hårsamlingarna som når nedanför ögonen, känner mig liten och obetydlig. Han hade rätt, det är verkligen skönt att känna vattnet rinna mot ryggen.

Fäster blicken mot dropparna som fastnat på kakelväggen. Det där är livet. Precis så. Livet börjar längst upp på väggen, sedan kommer man längre och längre ner desto längre tiden går. För vissa går det fort, för fort. De hinner inte uppfatta något innan de slår i golvet. Andra sitter som fastklistrade på sin kakelplatta utan minsta rörelse, livrädda för att nudda marken. Rädda för avloppet, helvetet. Tänker på ångan som drar sig uppåt, måste ju vara himlen. Kalla droppar förångas inte, alltså avloppet. Varma droppar förångas, sen kan vi låtsas att ångan når oändligt långt upp.

Ja, så är det nog. Märker att fötterna inte får något vatten på sig, lika bra att ställa sig upp. Tillbaka till vanligheten. Det har kommit in vatten i schampot och duschtvålen, jävla fan."